MIN SYSTER

I helgen kommer min lillasyster hit och hälsar på, man får ju inte en lugn stund, måste ju vakta henne och se till att hon inte hittar på nåt bus... så måste man ju se till att hon får mat, sover ordentligt och borstar täderna som hon ska... småbarn...de klarar sig ju inte själva!!!

Men det ska bli trevligt iaf...

IT I FRAMTIDEN

Okej, nu ska jag alltså försöka se in i framtiden, vi får se hur det går…

Det sägs ju att lathet är det som är ”inspirationen” till uppfinnandet och det är nog sant. Och med tanke på att jag kan vara en av världens lataste människor så uppskattar jag alla uppfinningar som gjort mitt liv lättare och mindre fysiskt ansträngande oerhört mycket. Fjärrkontrollen är till exempel en av världens bästa uppfinningar. (Om man försöker tvinga exempelvis sin syster att gå och starta tv:n eller gå och byta kanal blir hon mest tjurig har jag upptäckt så jag vet inte vad man gjorde innan fjärrkontrollen uppfanns.)

Jag har dock problem som är större än min lathet, det är min klantighet och mitt otroligt dåliga minne. Jag skulle därför bli oerhört lycklig om framtidens teknik kunde hjälpa mig med de problemen på något sätt. Kanske kan den inte hjälpa mig att minnas bättre eller bli mindre klantig, men den kan kanske göra så att sakerna jag behöver minnas eller sakerna jag behöver hålla reda på blir färre.

Jag har en tendens att glömma eller slarva bort mitt leg så jag hoppas att man i framtiden tar bort dem och istället använder sig av folks fingeravtryck. Du visar helt enkelt upp ditt fingeravtryck mot en grej och på en liten ruta visas din personliga information. Detta skulle fungera överallt, på krogen, i affärer och om du ska ta ut pengar visar du ditt fingeravtryck istället för att ha en sifferkod.

Det skulle ju kanske kunna gå att dra det ännu längre, att mer saker går att styra på samma sätt så att man slapp några kort överhuvudtaget, men man får väl ta en sak i taget…

Det vore ju helt underbart. Jag har inget leg att slarva bort eller glömma hemma och jag har ingen kod jag behöver memorera. Tänk vad livet vore enkelt…

EMMA STRIDH CARLSON

Det här är jag i alla fall (dock inte min naturliga hudfärg).

Jag har verklign ingenting att säga, jag har bara inget annat för mig... men det är väl alltid kul med lite bilder?

EN BILD

Var bara tvungen att lägga till lite färg, blir finare och trevligare då.... (även om motivet inte är det vackraste)

REFLEKTION: AVSNITT 1

Jaha, då ska man reflektera igen... Dock inte om nördar den här gången, mer om internet och vilken makt och vilket inflytande det har.

Jag har aldrig riktigt tänkt på hur mycket mer valmöjligheter internet för med sig innan jag läste artikeln "The Long Tail". Jag minns nog inte särskillt mycket av hur det var innan intenet kom, men vilket litet utbud på musik och film de måste ha haft. Nu kan man ju lätt få tag på i stort sätt vilken låt eller film som helst, det måste ju ha varit mycket svårare förut. Nu kan alla verkligen få lyssna och titta på vad de vill, inte bara få välja ut det bästa de kan hitta typ i sin lokala videouthyrningsbutik. (Och det är ju tur, ellerhur Mia, för här har de inte ens Den oändliga historien.)

Alltså, att ladda ner musik på internet, jag förstår att de måste ta betalt så att de tjänar lite pengar, men jag tycker ju självklart att det var bättre innan det blev olagligt att ladda ner musik gratis. Innan dess kunde man ladda ner massa musik och kolla om den var bra, var den inte det var det bara att ta bort den, man hade inte förlorat något förutom lite tid. Nu känns dert som att man måste veta om musiken är bra innan man laddar ner den och då känns det lite som om valmöjligheterna minskar. Och jag skulle aldrig kunna ladda ner musik olagligt även om jag skulle vilja, jag är för mesig och feg för sånt!

Den andra artikeln, "The Rise of Crowdsourcing", tyckte jag på något sätt var ganska rolig och smart. Nu är ju jag inte jätteintresserad av just något av de ämnena som de tog upp här, men hade det funnits en sida där man fick lösa folks inredningsproblem hade jag gärna hjälpt till helt utan att få betalt. Tycker dock att det lät som att de mest utnyttjade människorna för att spara pengar själva, de som brukade göra samma uppgifter fick ju jättemycket betalt för det... det gillar jag inte!

Alltså, jag älskar att komma på historier och skriva, men det är svårt att få läsarna intresserade. Killarna som gjorde Lonelygirl15 verkar dock ha kommit på ett asbra sätt att fånga publikens intresse på. Att ha chansen att påverka vad som ska hända i berättelsen. Då måste man ju hänga med bra, annars kan man inte komma med några bra idéer. Dessutom måste man se nästa avsnitt för att kolla om de valt någon av de idéer man givit dem. Den typen av berättande hade knappt kunnat fungera någon annanstans än på internet.

Jag har nog tyvärr inte jättemycket mer att säga just nu, önskar att jag kunde säga nåt smartare, men sånt är livet...

THE TRIUMPH OF THE NERDS

Nördar, nördar, nördar…

Filmen kryllade av dem och de såg precis ut som man trodde att de skulle göra. De hade stora, eller mer korrekt utryckt, enorma glasögon och kläder som inte på något sätt matchade. Trots det (oj, ”trots” kanske lät lite ytligt?) blev jag oerhört imponerad av dem. Som sagt inte på grund av deras oerhörda känsla för stil eller på grund av deras superglänsande hår, utan på grund av deras målmedvetenhet. Jag önskar att jag hade ett intresse som jag älskade så mycket att jag kunde hålla på med det i tre dagar i sträck utan att tröttna, jag vill också glömma bort att sova och äta. För att jag skulle gömma bort att äta (speciellt choklad) skulle det dock krävas en hel del….

Jag skulle nog aldrig kunna offra så mycket som de verkar göra för ett av mina intressen. De satt där och pratade om hur kompisar, flickvänner osv. tog upp för mycket tid så att de fick prioriteras bort, när jag såg det blev jag nästan lite sorgsen. Kanske är det så att de inte vet hur det är att ha riktiga vänner, kanske uppkom deras stora intresse för datorer och programmering på grund av just det, ensamhet och enormt mycket överflödig tid. Det är kanske enklare att säga att man har prioriterat bort vänner än att erkänna att man helt enkelt inte har några. Om det är så så är jag nog inte avundsjuk i alla fall.

Nu ska jag sluta spela psykolog, försöka sluta i alla fall, och prata om något annat. För jag satt inte bara och analyserade varför ”nördarna” är som de är, ibland la jag märke till andra saker också. Det coolaste tycker jag var hur snabbt utvecklingen gått. I början var man verkligen tvungen att ha ett datarum, och då menar jag datarum eftersom ingenting annat fick plats, medan det idag räcker med en liten väska att bära runt sin dator i. Dessutom har datorerna blivit så otroligt mycket snyggare, jag har en bärbar dator, men jag vill aldrig lägga undan den eftersom den är en av de snyggaste sakerna i mitt rum. Vad jag försökte komma fram till, innan jag kom in på inredningsrelaterade villospår, var att om det har gått så fort att komma dit vi är idag, tänk bara vad vi kan ha fått för ny teknik om bara några år. Jag tänker inte ge några exempel på vad jag tror kommer finnas dock för då kommer bara alla sitta och skratta åt hur orealistisk jag är eller så gissar jag väl på något som redan finns.

Jag måste säga att innan jag började kolla på filmen trodde jag att det skulle bli den tråkigaste och värsta filmupplevelsen i mitt liv, men så blev det inte. Den var ganska intressant och kan man inte så mycket om datorer och sådant så lärde man sig ganska mycket nytt. Jag tycker att det var häftigt att se människor så motiverade och så kära i vad de gjorde att de inte ens brydde sig om alla pengar de fick eller alla saker de gick miste om. Det var det, det intresse och den entusiasm som fanns i deras röster när de pratade, som gjorde att det blev intressant att lyssna.

Nej, min sämsta filmupplevelse är fortfarande den otroligt jättesuperusla filmen ”28 dagar senare”!!!