SÅ OTROLIGT SJUKT JÄVLA SUPERTRÖTT!

Och på bilden ser jag pigg ut!!!

Okej... efter två dagar med jobb på posten är jag helt DÖD! Jag har värk i alla kroppsdelar jag äger! Jag kan knappt hålla ögonen öppna, är så trött att jag mår illa. Jag hatar den där jävla reklamen, den förstör mitt liv!

Igår jobbade jag tio och en halv timme och blev ändå inte ens klar. Idag blev det lite lugnare med en arbetsdag på bara nio och en halv timme(blev dock inte klar idag heller). Jag hatar det där idiotiska distriktet, jag vill gå mitt distrikt!!! MITT!!!

Alltså, innan jag började plugga jobbade jag heltid på posten... Hur orkade jag?! Man måste ju gå upp klockan fem på morgonen, det är ju typ när man brukar gå hem om man är ute och festar...
När man sen kommer till jobbet måste man springa eller i alla fall stå upp hela dagen. Och så måste man ju bära sjukt tunga saker hela tiden... det är ju kanske inte det jag är bäst på direkt, har knappt en enda armmuskel.

Dessutom måste man hela tiden stå och lyssna på folk som snackar skit, drar dåliga skämt, som mobbar en ( kan ha varit jag som började mobba dem, men ändå) och sist men inte minst måste man hela dagen stå och lyssna på när ens 22 åriga manliga arbetskamrat står och sjunger sånger med den ljusaste röst man någonsin hört( det låter inte jättebra även om vissa verkar tycka det). Men alltså, jag gillar mina jobbarkompisar ändå på nåt sätt...

Jobba på posten i juletid. Den är sådär. (Sorry Maria)

VAR ÄR JULKÄNSLAN?

Okej... det är typ två dagar kvar till julafton nu... VAR ÄR JULKÄNSLAN?

Jag ser alla fina ljus och alla granar. Jag har ätit julmat, jag har lyssnat på massa julmusik, jag har handlat julklappar, men jag känner ingenting. Är det verkligen sant att det är julafton på söndag eller har jag kollat fel i min kalender?

Jag vill liksom få sådana julkänslor som man fick förr i tiden, när man var liten och knappt kunde vänta. När man längtade till varje decembermorgon för att man skulle få gå upp ur sängen, kolla på julkalendern på tv och sen äta upp den fula och allvarligt talat ganska äckliga lilla chokladbiten i sin chokladkalender. När hela julafton kändes som en lång väntan på att få kolla på Kalle och få öppna julklapparna. När man inte brydde sig så mycket om vad man köpte till alla i julklapp utan bara köpte det första bästa man hittade och ändå kände sig sjukt nöjd...

Kommer man aldrig känna så igen?!

SISTA FESTEN INNAN HEMFÄRDEN

Igår skulle vi festa för sista gången innan alla återvänder till sina hemstäder för att fira jul. Festandet var lite utspritt, vissa var på Blue Crew fest och vi som inte fick komma på den samlades och hade en egen liten förfest. Planen var att antingen gå till Huset eller till en, vad vi hade hört, superstor korridorfest (vissa (Burrgit) ville även gå till Bongo, men hon nedröstades på en gång). Åsikterna om var vi skulle gå var som sagt många och vi bestämde oss för att dela upp oss och gå på olika ställen. Jag hörde till den grupp som bestämde sig för att gå på korridorfesten (vilket senare visade sig vara ett oerhört dåligt beslut).

Korridorsfesten var helt usel! När vi kom till den STORA korridorfesten insåg vi att den bestod av typ fem personer som satt och spelade Monopol, det var ju sådär.... Festen gick i stort sätt endast ut på att ta hand om en oerhört jättesuperonykter kompis som inte kunde gå, somnade inne på toaletten mm. Kvällen var konstig och galen, men på något mystiskt sätt ganska rolig....

(Efter att själv ha fått uppleva hur jobbigt det är att ta hand om och hålla reda på någon som är så onykter vill jag verkligen passa på att be om ursäkt till den stackars människa som en gång i tiden behövde ta hand om mig när jag var i det tillståndet... FÖRLÅT!)

A6, 1.90-NUDLAR OCH JULFILM

Nu börjar julen verkligen närma sig och dagen har endast gått ut på att handla julklappar. En heldag på A6 som resulterade i köp av en julklapp, ett besök på McDonald's och att jag fick sjukt ont i fötterna. Efter A6 blev det julklappsinslagning, lyxmiddag bestående av 1.90-nudlar (1.90 syftar till nudlarnas pris inte dess längd, det behöver tydligen förtydligas) och till sist en julfilm vid namn Polarexpressen. Alla dessa aktiviteter utfördes med de kära kamraterna Maria Elisabeth Göransdotter Lindén och Caroline Sofia Hellberg vid min sida.

Dagen på A6 var ansträngande på många sätt. Ångest över vad man skulle köpa för julklappar, hunger och vad ska man kalla det...hm... andra problem drog ner stämningen lite. Det var en dag full av frågor, funderingar och stundvis ren ilska. Men det var samtidigt en dag med två underbara vänner, tusen ljusslingor och jag lyckades ändå handla en julklapp. Julklapparna jag slog in blev sjukt fina, filmen vi såg var oerhört mysig och ischokladen vi åt till var supergod.

Som sagt kan jag inte direkt säga att alla i gängets humör var på topp, men trots det hade vi enligt mig en riktigt trevlig och mysig dag och jag kände (för typ första gången i år) lite julstämning.

Dangens: folk som försöker kopierna och härma andras dagens. Den är sådär.

DÅ VAR JULEN HÄR IGEN OCH ETT NYTT ÅR... SHIT!

Jaha... nu är det snart jul igen och snart ännu ett nytt år... fan vad tiden går fort! I alla fall hade jag tänkt att ett av mina nyårslöften skulle vara att skriva i min blogg oftare, så jag tänkte värma upp lite!

Jag måste nog säga att det här är det året i mitt liv som har gått snabbast och det år som det hänt mest saker under. Jag har till exempel flyttat till en helt ny stad, skaffat massa nya kompisar och köpt säkert tre fyra par jeans minst... hur har jag hunnit med allt?!

Nästa år har jag dock ännu större planer för. Jag ska som sagt skriva mer i min blogg. Jag ska få alla att kalla mia för hennes riktiga namn som är Maria. Jag ska börja plugga ordentligt och inte vara så lat. Jag ska bli mer ekonomisk. Jag ska börja träna. Jag ska bli tusen gånger snyggare. och så ska jag skaffa en pojkvän ( endast för min superälskade vän Marias skull så att vi kan ha parmiddagar :) ).

Men som sagt, först kommer julen. Jag längtar tills jag ska åka hem, var ju ett tag sen jag träffade alla hemma i Västerås, men jag kommer samtidigt sakna min Jönköpingsfamilj när jag åker härifrån. Men jag får ju snart se dem igen, så det är inget att vara ledsen över...

hm.. vad ska man säga? GOD JUL ALLIHOPA!